Innesluten i min bok satt jag när de ropade ut min station. Jag plockade ihop mina saker. Mobilen, boken om min sjukdom samt Tidskriften "Situation Sthlm".

Jag reste mig upp för jag ville av bland de första. Då gick en man före mig i gången. Han tog bestämt tag i dörren till kupén och höll sin hand kvar där.

I ett kort ögonblick så gjorde jag som förr. Jag satte snabbt foten på dörren för att den inte skulle åka igen. Men han höll fortfarande kvar sin hand på dörren. Bestämt!!

Jag tog lite tveksamt ett steg tillbaka och kikade nyfiket på honom. Han stod ju med ryggen mot mig men om han inte kände mina blickar så var han nog av granit.

Axelväskan som förmodligen innehöll en Laptop av senaste modell hängde mot mig. Jag studerade honom och smekte med ögonom hans nacke. Strök med försiktig hand över hans kortklippta hår. I tankarna.

En riktigt snygg man och vad hände??

Jag blev rädd. Vad blev jag rädd för??? Mina egna känslor han väckte i mig?? Eller var det mina tankar som väckte känslan som sen väckte rädslan.

Vilken ordning är det nu igen......??

Strunt samma.

Ett är så säkert. Jag är en fullt levande kvinna. Jag har all rätt att känna som jag gör. Jag behöver däremot inte agera på det.

Hur skulle det sett ut. Sex inne i en hytt på tåget med en vilt främmande karl.

Stopp och belägg.

Men var inte mitt motto; Snälla flickor kommer till himlen och stygga hur långt som helst...........................