Tankar som snurrar runt
Radion spelar en sång
Den får mig att inse vad dålig musik är
Sätter på winampen
Börjar åter igen tänka
Inser hur underbart det är med musik
Går ut ett tag
Det är kväll och stjärnona lyser så vackert på himmelen
Känner den sköna kylan mot min hud
Men börjar bli för kallt, går in och värmer mig
Sätter på tv, ser på ett program om våldäkter
Hur kan en människa göra något sådant
Måste ha 0% medlidande
Ingen förtjänar att råka ut för en sådan människa
Men vad ska man göra av dom människorna är frågan
Går och lägger mig och drömmer om drömmarna som jag drömmer om dig ibland
Vaknar upp, inser att jag sovit för länge, måste ut ett tag
Men kan jag gå ut utan att fixa i ordning mig?
Eller får jag då massa konstiga blickar?
Går ut och sätter mig på bussen mot stan
Ser en massa människor
En efter en går på bussen
En efter en kliver av
En i mängden sitter man kvar och tänker
En liten del av världen tillhör mig
Och en del dig
Alla har vi våran egen del i världen som tillhör en
Men finns ingen gräns på hur mycket av den delen man kan få
Jag tar för mig mer och mer
Får en större del av världen
Men samtidigt tappar man vissa delar
Delarna man tappar är oftast delar som får en att känna att man har mindre delar än man har
Man glömmer, kommer över delarna man tappar
Man får nya delar i livet som gör livet lyckligare för en
Men samtidigt tappar man någon del
Så fortsätter livet och är så livet ser ut
Men för en del är livet så mycket värre
För en del kommer ingenstans
Är inte deras fel att dom är så svaga
Utan det är människorna som förstört eller förstör deras liv
När dom svaga lyckats gått vidare, om dom någonsin lyckas?
Hur mycket lycka har dom då gått miste om?
Dom som förstör dom bryr sig inte, dom har inget medlidande
Men vi som har medlidande kan hjälpa dom mer än vi tror
Utan medlidande skulle inte världen vara värd att finnas kvar
Tack alla människor som har medlidande
Som ger mig kärlek
Som bryr sig om mig
Som gör mitt liv roligt
Utan er vore inte inte mitt liv ett liv
/Mikael Haaparanta