Bakom de draperande fönstren
röner sig mörkret
du kan ana ljus ifrån skuggorna som faller
likt kvarvarande vålnader i natten

Tiden står stilla,
Livet likaså
ensam i rummet
Med bara andetagen som sällskap

Gör sig påmint om ett hjärta som fanns
Då, innan allt försvann
När allt blev mörkt
när solen drog sin sista suck
andades in på utandningen exploderade allt
kvar blev ingenting
när hoppet försvann
och du tog det med dig

Hur kunde jag lämna det till dig
makten och härligheten
var din
min var tomheten
i himlen som försvann
kvar blev bara luften
som jag andas i sista timman
i utandningen...
röner sig ljuset