Tyst satt han där
En människa som har så mycket
Tyst...
En intensiv och tom blick med hoppet näst intill utplånat
En suck...
Vinklar huvudet bakåt och ser upp mot himlen
Vinden drar sakta över hans kind och håret rör sig
En fågel kvittrar men han hör det inte
Solen lyser men han ser det inte
Kärleken väntar men han orkar inte
Så tyst...
En hand rör sig och lägger sig över en annans
dem pressas ihop och ger stöd å förståelse för varandra
Det måste gå...
Men så tyst...så fruktansvärt tyst........