Den kvällen var det bara
dom två vid bordet

Soppan smakade bra
de pratade om
dagen som blivit kväll


undan för undan
nystade tiden in sina trådar


men hur skulle dom kunna veta det


där de satt som två småflickor
och berättade äppelminnen



mindes sorter och dofter
grenar som inte gick att nå
och fallfrukt i vått gräs



trötta efter maten
och minnenas äppelsmak
sa dom god natt



utan att veta
att för en av de två
skulle den nya dagen gry


i den finaste trädgården som går att finna