jag går och bär på
en vanföreställning
jag vill rycka upp blommorna med rötter
redan innan de börjat växa
sedan tänker jag: vad ska jag med ett par rötter till?
är det så vi ska få stjärnorna att falla
varje natt avrättar jag mig själv med mina egna fingrar
mina barriärer överträffar inte ett spädbarns kranie
vad som var dolt är odolt
men röklukten kommer tillbaka
under naglarna
vad jag ska äta
ett kreatur tömt på tarmar vandrar ned för min gata
det har slukat mig levande men det är ändå jag
som är mördaren
bland de här höghusen