allt verkade hopplöst den kvällen

när hon gick där huttrande

med trasigt livsmod

och söndriga skor


varje regndroppe som föll

från den mörka aprilhimlen

väckte minnen av förlorad kärlek

och rev upp gamla sår


hennes tunga andetag

vibrerade och tryckte mot kinderna

och luften ekade av alla skrik

som skavde i halsen


regnvattnet började leta sig

in i skornas sprickor

och hennes fötter sög åt sig kylan

som små törstiga svampar


hon var inte medveten om

hur hon svepte längs med gator

hon aldrig vandrat förr

i sitt sorgetåg genom staden


allt verkade hopplöst den natten

när hon gick där huttrande

med trasigt hjärta

och söndriga skor