Det finns ett ansikte

Jag aldrig kan göra mig fri ifrån

Där vid sidan om baren

Jag följer blicken men får inget lån

Ett ansikte jag känner igen bland tusentals

Det lyser, brinner och bländar

Vart ska jag ta vägen med det?

Det förslavar själen och i hjärtat mitt det skändar

Ett ansikte alltjämt vilt och vackert

Det viskar sina minnen i mitt öra

Så att jag stelnar och fryser fast

Brännmärkt att se men inte röra

Ett ansikte jag ser när jag blundar

Det förvränger min dröm i natt

Jag gömmer mig när blicken söker det

Minnenas spegel är i det sammansatt

Ett ansikte jag känner det

När känslor flyttar utanpå min gestalt

När alla andra ansikten omkring försvinner

Sen suger mina ögon in något kallt

Ett ansikte jag lever på synen av det

Det håller i min livslinjes ände

Förblindad jag stirrar, måste iaktta

Det spricker upp i leendet som Gud sände

Ett ansikte som kastar sig emot mig

Men fort vänder sig åter bort

I ögonblicket kommer jag nära

Vill stanna men stunden är för kort

Ett ansikte som läser mitt språk

Där slutet redan är förlupet

Jag vilar ögonen mot barmen en sekund

Möter ögonen och det är utför stupet