Jag älskar livet
som kränker in i mina sidospår

du ger mig konstgjort andning
när lungorna sugits ut
av blodets pumpande

förövrigt är jag bara
en vilt kämpande parasit
som håller fast i livet till vilket pris

blottar mig i erfarenheten
när skölden hotar slå sönder
själens innanmäte

paradiset aldrig så långt bortom
och aldrig så nära
som när du skådar in i mitt
fruktande inre

vill älska tyngden
när natten lättar

formar sig dagen
stum av förväntan
över det som bar

när jag förlorade allt
fann jag dig och du blev mig
pånyttfödd vandrade
jag in i mig
och omslöt världen

allt blev svart
när det ljusnade