tiden slöt sin famn kring kärleken
och fann att det den sammanfogade
var svårt att upplösa
händer virades kring varandras leder
och hjärtslagen föll in i samma takt

vad vi förlorade i den stunden
var motsatsen till allt vi vann
och älskling, ärligt talat
hur ont gör inte kärleken?
de tårar nätterna slukar blir till pressade kolstycken
vi kommer skörda diamanter från
paradisäppelträdets grenar
efter att vi ridit ut de stormar som våra hjärtan
skapar

vad vore livet utan havets vågor
utan de tider då människor glömmer hur hoppet känns
och vad vore livet utan den död
vi inte kan undkomma?

med tidens rinnande sandkorn
ständigt framför våra ögon
ska vi leva tillsammans
och bara förundras över de ögonblick
då livet blir till en stilla ocean
av glädje