Igår var jag ute och gick. Efter en stund kom jag till ett övergångsställe. Det var röd gubbe så jag var tvungen att vänta medans bilarna åkte förbi.

Plötsligt hörde jag en skrovlig och lite forcerad mansröst ropa genom trafikbullret:
\"Hallå där, kamrat! Hallå där, kamrat!\"
Jag tittade mig omkring men såg ingen annan människa, bara bilar. Jag var den ende som väntade vid övergångsstället.
Rösten hördes ännu en gång:
\"Hallå där, kamrat!\"

Överraskad och förvirrad var jag tvungen att konstatera att stämman härstammade från trafikljusen. Det var den röda gubben som ropade till mig! Han tycktes ha märkt att han lyckats dra till sig min uppmärksamhet för nu inledde han ett agiterande tal:
\"Se där bara hur borgarna arrogant sveper förbi i sina lyxiga bilar. Samvetslösa utsugare! De utnyttjar fattiga arbetare som du. Jag antar att du inte har råd att köpa en cykel ens utan måste kämpa dig fram till fots till fabriken medans den fete direktören belåtet blickar ner på dig från sitt kontor på översta våningen, smuttande på sin lyxcigarr.\"
Jag stod förbryllad och lyssnade, oförmögen att röra en fena. Rösten fortsatte med växande styrka:
\"Klasskampen kommer i vår tid att nå sin kulmen! Tiden är mogen för en ny revolution. Och det är arbetare som du som...\"

Rösten tystnade.
Bilarna stannade. Grön gubbe. Jag tvekade en sekund och började sedan korsa vägen med raska steg. Då hördes en ny mansröst. Den var lenare och ljusare i tonläget än den förra. Glatt och entusiastiskt hojtade den:
\"Ja! Så ska det se ut! Att gå till fots är det mest hälsosamma och miljövänliga sättet att färdas. Se! Bilarna stannade när jag visade mig. Om jag fick bestämma skulle de få bli stående för alltid och sluta spy ut sina hemska växthusgaser. Sväng nu till vänster efter korsningen så kommer du till återvinningsstationen!\"

Vid det här laget hade min förvåning ersatts av irritation och jag svängde därför trotsigt åt höger efter korsningen och avlägsnade mig snabbt från den talande stolpen.
Jag gick en liten stund och försökte få ordning på mina kaotiska tankar: var kom rösterna ifrån? Jag hann dock inte gå i mina funderingar särskilt länge förrän jag kom till en ny korsning. Det var en lugnare väg, inga bilar syntes till. Men...

...på stolpen lyste en BLÅ gubbe!
\"Sänk skatten! Sänk skatten! Sänk skatten!\"
Denna röst lät nasal och ganska irriterande. Dessutom verkade den ha hakat upp sig. Efter en stund tystnade den och istället började en brun gubbe lysa. Den började genast att ryta frenetiskt på ett utländskt språk som jag inte förstod.

Instinktivt vände jag mig om och sprang därifrån utan att titta tillbaka. När rösten inte hördes längre stannade jag till, tog fram vattenflaskan och drack några klunkar. Sedan gick jag hem i ett betydligt lugnare tempo.