Nere vid lekparken springer ett barn runt och leker,
rullar sig i snön och skrattar.
Springer som om han aldrig kan bli trött,
glädjen var oändlig!
Det värsta som kunde hända var att ramla och slå sig.
Men då blir mammas och pappas tröst till den bästa medicinen!
Barnet växer upp och glömmer sin barndom
och har bara ett svagt minne hur det känns att vara liten.
Barnet växer sig till en ungdom och det mesta flyter på i den perioden.
Men det händer och har hänt en del problem, sådana problem som alla hamnar i.
Men också sådana problem som gör mer ont än man kan föreställa sig.
Och som väldigt få personer är med om i så ung ålder.
Ungdomen blir till ett vuxenliv och den här övergången har länge stått still.
Men än är denna person ung och kan leka vilt med tankarna innan allvaret kan ta sin riktiga början.
Fast en dag måste han inse allvaret och ta tag i saker och ting!


/Mikael Haaparanta