förblindad
av din skönhet
bedövad av din väldoft
blev jag aldrig varse
hur du bit för bit

tog i besittning
det jag vårdade
som mitt eget

såg jag aldrig
hur jag misskötte
mina marker
för att odla dina

hörde jag aldrig
hur mina sånger tystnade
där dina genljöd

och när du sedan
övergav mig
var jag blott ett skal
som tomt och torrt
fördes med vinden