Mina ögon var slutna
och jag tvättades ren
från blod, när du dog
och mitt första ljud
i världen var sirener
ambulansen
och tårarna

Mina ögon öppnades till
inget
till ingens famn
till ingens namn
min bror, och far stod
skräckslagen
i ett hörn av rummet
Minns en bild av en klängväxt
och skuggorna på tapeten
men jag kan ha fel

Från barnhem till fosterhem
- kalla mig inte mamma....
Jag var bara till låns.

Föddes i blod och tårar
en "harmoniskt" födsel
i hemmet

Fem år
flyttades "hem"
och min styvmor
sa
- Du måste kalla mig Mamma!!!
Det blev aldrig så...

 Min far kallade mig mördare
i ett hetsigt bråk
- Du har aldrig älskat mig! skrek jag
- Va fan, tror du jag är bög!!!!
Det tog några år att lösa knuten.

Nu, först nu
letade jag fram foton
av min mamma
Hon såg ut som Edith Piaf
och log i svartvitt

Du fick aldrig höra min röst
och jag fick aldrig
säga mamma.

Men det har hänt att jag
blivit kallad för
motherfucker.....
och andra tillmälen

But what the heck!!

Jag kallas älskling
och värmer mig vid den elden.

Den lille gossen
gick ut i världen med långa steg
för att finna lyckan....
Den var fläckvis utströdd
som guld bland slagg
Och det var mannen som
fann den stora klimpen till slut.


Nu söker jag inte längre
men kanske långt inne
sitter en liten grabb
och viskar Mamma,
ibland
liksom på prov.