och så börjas det igen, jag ser det

jag ser henne i sin rosa spetsklänning

med sina små vita ballerinaskor

hon leker prinsessa igen

det var hon som kastade stenen på mig

så den här jävla bulan långsamt växte fram

så jag inte längre kunde stå rakt

med gott samvete och säga "jag är tillbaka"

jag kunde inte det, det gick inte

du mosade mig, det du gjorde mosade mig

stenen mosade mig

Kan du öppna dina blåa ögon

kan du använda dina sönderspacklade såriga blåa ögon

kan du se himlen

kan du se de som fortfarande går

på gatan

med stenen i

handen

kan du det

Ja, nu börjas det igen, jag ser det

jag märker det, jag känner det

jag känner smärtan

kvarlämnad

omhändertagen

fruktansvärd

och olaglig

jag känner den ändå

du vet det

Tänk på stenen, hur ont den kanske fick

stenar har känslor

stenar ser dig nerifrån

det måste vara en hämsk syn de där,

jag lider med stenarna

stenarna lider med

min bula

och nästa gång du skall kasta något

så blir det ett berg.