Den sista blick Du gav mig, var varm o intensiv,

men samtidigt så sorsgen, o nästan utan liv

en del av mig ser mörker, en plats där det är kallt

en annan del ser evigt ljus, o änglar överallt


jag slits mellan två världar, en där allt tar slut

en där inget stannar och allting blommar ut

min sorg den gör sig påmind men Hoppet likaså

jag gråter av förtvivlan att inte få förstå


sanningen är den att Du lämnar mig min vän

men tillåts jag att hoppas att få möta Dig igen