Min kropp är som du ser

i rörelse, utför förvillande normalt -

påkopplad autopilot.

Den uppmärksamme kanske anar,

förnimmer - likt ett knytnävsslag 

tystnaden ett imploderande moln av mörk materia.

Pärlor av svett -

järnband av hat fastnitat i mina pannlober -

blicken envist riktad från dig etsar glödande spår det den nuddar,

därför kan den aldrig

nudda

dig.

I mitt inre ekar tusen naglar mot imaginär griffeltavla.