Där det var två ialla år

en ensam säng nu står.

Där förut rådde tvåsamhet

det rinner tårar, men jag vet,

att glädje och lycka präglade tiden

som nu till ända är liden.

Hans minne ska äras så länge jag kan

för han var min innerligt älskade man.

De åren vi hade var många och ljusa

vår kärlek var stark, vi lät den berusa.

Som yra små kalvar vi stundom lekte

men även kinden sakta smekte.

Hans ögon med smekande blick

fick hjärtat att slå ett extra klick.

Av tacksamhet fylls mitt lessna hjärta

och jag kan skratta mitt i all brännande smärta.

Tack älskade make att Du var min

och att jag genom livet fick vara Din.