Så vi låter den falla
masken,
tryggheten,
fasaden.

Unika, nakna står vi kvar.
Sårbara så in i själen,
utan något att värja oss med.

Skrämda, rädda och förväntansfulla
avvaktar för att inte utlämnas totalt.

Utkastad i verkligheten utan sköld.
Rustad för att möta sanningen.