Det var en gång en igelkott. Han hade tänkt gå och köpa lite mjölk, men var lite osäker och strosade därför runt i grannskapet.

Rätt som det var sprang han på en katt, med gråa öron och rosa nos. Igelkotten visste inte riktigt vad han skulle säga till henne, så han sa helt kort "har du några pengar att låna till mig, jag ska köpa mjölk." Katten var lite överrumplad, fick inte fram ett ord, utan bara en märklig tanke att om bara pengar fanns, så skulle Karl Marx vrida sig i sin grav. Igelkotten frågade igen och katten svarade nu att det hade hon väl. Då kysste igelkotten henne på nosen, tackade och gick sin väg.

Katten stod länge kvar och såg efter honom. Det hon grät var inte tårar, utan lycka, för han gick så långsamt och det kunde hon se.

"Vem ger mig bröd när jag är död", tänkte en tanke i igelkottens huvud medan han gick. En annan tanke surrade vidare: "vem ger mig pengar när jag inte längre lever."

Men igelkotten lyckades skaka av sig de här tankarna, för nu kom han till en äng full av lockande blommor, böljande gräs och strån. Då ingen annan såg honom, tog han sin chans att dansa runt och leka, skratta och vara glad. Gräset yrde upp mot solen och lade sig sedan stilla som med en suck ner på den bara marken. Det var som att komma hem igen efter en lång resa, för vem kunde se vad som fanns där annat än han?

Det skulle i så fall vara katten som hade smugit sig efter honom hela vägen och som först nu avslöjade sig med sången:
Vem vill fira sitt liv
bland döljande gräs och strån
du visste aldrig något mer
än vad du vågade komma från

Igelkotten hoppade till av förvåning när han hörde detta, spottade ut några frön och ruskade av sig några blommor som hade fastnat i pälsen. "Jag törs mycket mer än du tror", sa han genom sina klara blå ögon, efter att ha samlat sig lite.

"Törs du gå och bada", frågade katten utmanande.

Vem vill gå och bada så här års, svarade igelkotten lite funderande. Men det är mitt i sommaren kontrade katten och blinkade till. Igelkotten svarade inte på en lång stund, men harklade sig sedan och sa "jag kan nog se vad du vill, jag har långe gått runt här på jorden och vet vart jag är på väg."

"Men vem ser du i dig själv", frågade katten så att det knappt hördes. Igelkotten lyssnade bara med ett halvt öra och fortsatte att gå bort mot mjölkaffären. "Möt mig därborta", ropade igelkotten. "Jag kommer", ropade katten tillbaka.