Lycklig, så lycklig
Du är som en klippa i stormen du skapat i mitt hjärta och det är precis så jag vill leva
Medans minnen blir pärlor som hänger
vackert runt min hals
sjunger du sånger som förlamar
mina ord som skulle vara så väl valda
Det är som din röst uppmanar mig
att bara ramla rakt ner i ditt djup
Jag vill leva i sekunderna då våra
läppar förenas
Jag vill svälja dina andetag och låta
dina fingrar vandra på min midja
Det känns inte realistiskt att leva i nuet
för ingen människa kan förstå
hur många drömmas som nu vandrar
upp ur sina gravar.
Och när du håller mig fumligt
och mjukt för mig in i ditt liv
då, då finns ingenting annat.
Det blev nog min tur att få känna kärleksvinden
men frågan är hur länge den orka blåsa
för tiden kommer en dag vina i våra öron
men jag tror vi hellre lyssnar till ljudet av varandras
andetag
Jag tror på mina skakande händer
och mitt eviga leende
Jag tror på magnetismen som drar mig
till din närhet
Hoppet har alltid levt med mig, men nu lever den överallt
Och jag tror, tror på oss.