Nights in white satin...
över blommiga påslakan med
rött under
som blod
reflekterat i takets vita matta

Never reachin the end
kuddar och mjuka
tvättbjörnar
nersparkade
i tids stillastående

Letters been written
never meaning to send
droppar
ner mot mungipsgirighet
stödjer
händer mot stenvägg

Yes I love you........
Ropar genom
stenar och betong
bröst under lår
skälvande
och sprittande
och berget rister

Never reaching the end.