Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

misshandel,

och dem där slagen du slog
på skoj
fick mig att gå sönder i trehundratusen skärvor

jag har räknat,

och betonggolvet tog emot när jag föll,
en sekund eller två

och du sköt hål i mitt hjärta när tiden var knapp,
när andetagen var nästintill slut

allt utan vetskap,

och mina plåster är slut nu,
och det ända jag äter är godis,

för vet du?

kärleken gror sig i mig,
det är en pojke som håller på att flytta in,
en pojke som bor inom mig nu,
och jag tror att han vill bo kvar,
och du...

när du får mig att falla så som bara du kan,
låt mig då få falla på något mjukt


eftersom att plåstrerna är slut




Fri vers av div-lilly
Läst 273 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-10-23 17:18



Bookmark and Share


  To
Tråkigt med misshandel. Fy fan! Är pojken, en pojke eller är det personen i texten som är påväg att stänga av sina känslor för att orka. (Stänga inne sina känslor tills det \"exploderar\" som det gör för endel pojkar)

Att bli sårad och misshandlad gång på gång. Kan tänka mig att energin \"påsterna\" som det går åt för att läka såren kan ta slut som sagt.

Suck!

Kärlek, tillit och respekt!...
2008-01-03
  > Nästa text
< Föregående

div-lilly
div-lilly