viskningen över gapet
söker sig rätt över
huvudtaget ingenting

och förgriper sig
på vidvinkeln
som skär genom
universums olika grader

den breder ut sig
i alla hörn
likt ekot i en vilsen rymd

sorlet avslöjar
den påstådda minnesbilden
som en urlakad beskrivning
av ett konstant flimmer

och söker den minsta
gemensamma sträckan
på meningen