Slå upp alla portar! Dra från deras reglar
och duka till fest under tornkantad vy!
Låt spetsglasen fyllas till bredd då de speglar
den sammet som smeker en doftande hy.
När blåsten med isande molntunga skurar
drar kylslaget  rått
går färden ur dunklet mot glittrande murar
till svävande slott.

Förtjust euforiskt är sorlet som vimlar
kring väggar som uppförts av hägringars sand.
Konturerna darrar mot drömmande himlar
och tecknar palatset vid solbäddens rand.
Dess festsal är diktad av sånger och sägen,
av glas är dess golv
men nog vet väl alla vart drömmar tar vägen
då klockan slår tolv.

Förpassad till vardagens skymmande timmar
där plikterna radar oändliga streck
syns ännu ett minne i ögon som glimmar
och utjämnar orons bekymrade veck.
När lågorna falnat av brist på visioner
i svackornas dal
kan gnistan få liv intill ekot av toner
från sagornas sal.