Kan inte i ord beskriva hur mycket
du fattas mig.

hur mycket jag tyckte om dig.
hur mycket jag trivdes i ditt
sällskap.

hur många gånger satt vi inte
tysta och bara fanns vid varann

de samtalen gav mig lika mycket
som de vi hade med ord..

tårarna rann ner för min kind och
hjärtat grät i tackt med dem, den
dagen jag sa till dig att vi är bara
vänner..

jag klarar inte av att ha dig nära just
nu, du talar om att jag fattas dig
du tänker på mig var eviga dag.

men kan inte beskriva eller säga
dig att du fattas mig mer än du tror


Våran tid kommer nog, men nu är
den fel..

vill bara att du ska veta
att du i mitt hjärta bor kvar..