Du dansade, ja du dansade som ingen annan
Du sa ord jag inte förstod att förstå
Du kom från solen, jag från månen
eller hur det nu var, jag minns inte så noga
Du hade stått på en trälåda i en favela i Sao Paulo
och ropat att nu störtar vi mumierna
Sen jagade de dig, du ramlade nedför en slänt,
ett träd höll ut sin hand, fångade din kropp
Du och Augusto och Baca och alla de andra
ni stack till Argentina, till Chile, till Algeriet
Sen landade du på Allhelgonagatan där du dansade,
ja du dansade som ingen annan jag sett
dansade till ett naket piano och en sömnlös gitarr

Lär mig ditt språk, viskade du, och jag lärde dig
För evigt, du nordiske medelhavsman, sa du till mig
För evigt, du svartögda jaguarkvinna
som lever hemlös, föräldralös, imbelupen av ångest
Det var den tid då stranden fanns under gatstenen
Då människans ena hand var fästad vid jorden
Den andra handen nådde stjärnorna
och gryningen svällde röd som ett jublande segel
och du dansande, ja du dansade som ingen annan
dansade till ett naket piano och en sömnlös gitarr

Det kommer en dag då varje människa måste välja
mellan att tillhöra Gud eller Kungen av Väldoft
Måste till Mexico i oktober, sa du,
ska träffa min familj, alla de jag trodde jag lämnat
Och du reste, du som dansade som ingen annan
du reste till en gata, reste till en bil som inte stannade
och din smala täta kropp och allt ditt blod
Det var den tid då hela världen tycktes dansa
utom för mig då Mexico City blev din grav
och vårt lilla som levde i dig dog och naturens tystnade
Nu dansar jag en långsam queca här i mörkret
dansar som ingen annan någonsin dansat
dansar till ett naket piano och en sömnlös gitarr