Solen stiger över staden
De första strålarna träffar ett torn
Tornet till en kyrka
Med en klocka av Guld
Den ser så vacker ut att man nästan glömmer
De tusen själar som offrats för den
Offrat allt det äger, för en hög av sten och guld
En katedral

Byggd för sagor

Tysta kommer de gående
Sätter sig på bänkar, hårdare än sten
Men ändå av trä
Väntar i tystnad
En man klädd i Guld kommer
Ett patetiskt försök att härma
Änglarna de själva hitta på

Klädda i guld skulle de komma, rädda alla förlorade själar

Han talar om Guldet i paradiset
Talar om Guldet han måste få nu
För att ni ska få komma in i paradiset

För att de ska kunna härma sina änglar

Han berättar sagor för er
Låter kastrerade pojkar sjunga för er
Han är någon att prata med
Någon att anförtro sig åt
Allt han kräver, allt han vill ha
Allt ni kan ge
Guld
Men det är aldrig en hon

Solen skiner nu
Daggen har torkat
Men inte i kyrkan
Där hänger fortfarande istappar
Välsignelse från hettan?
Förbannelse från sommaren?

Men vem är jag att döma?
Att döma är att kalla sig själv bättre
Är det en lögn det jag säger?
För jag är knappast bättre

Av barn och dårar får man höra Sanningen
Jag är varken barn eller galen
Men ändå tror jag på det jag säger
Tror på det framför deras Sanning
Deras Bibel
Deras Tusen Sidor Sagor

Och folk frågar vad man tror på
Vad svarar man då?
Jag tror på min illusion
Mina, Tusen, Sidor, Sagor

Sanning är inget annat än tro