Mitt skägg är grått 
jag 
sjunger lika klart som förr
Vänner har spridits
med fyra vindar
de som är kvar
är de som verkligen lyssnar

En del av dem långt borta
sticker silvernålar
i woododockor
men
ledsen.....
dockorna har ingen likhet med mig

Broarna brinner
de vi
passerat tillsammans
och vi förstod aldrig
hur floden
kunde växa sig så bred
Men sorry.....
jag finner tröst
i att inte behöva gå tillbaks

Jag föddes så här
till den som sitter bunden vid ord
och är nära allt
som är långt bort
Står vid fönstret 
ser det skarpa ljuset
världen bjuder på
Så ursäkta....
jag är galen av kärlek
och ser leende
ut över de fyra vindarnas värld

Mitt hjärta vilar
i stormöga.