Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kartpunkter

 

 

tänk om det fanns

ett ortsnamn 

 

som angav

de svaga punkterna

i varje avstånd

 

i så fall

är jag där

 

~

 

länge har jag svävat

vid den känslan

 

det kanske är just denna hösten

jag ska sluta skriva

 

jag ser det hela vägen

jag ser det ingenstans

 

~

 

det finns historier

om alla historier

 

det finns redan berättelser om allt

 

någon gång

vill jag att någon

ska berätta för mig

 

hur mina händer känns

när de är varma

 

~

 

det kommer

över mig

 

tiden är ett sår

 

jag tror att det

vill läka

 

men det är svårt att bottna

 

när det inte finns någon

som kan tömma mina sjöar

 

~

 

jag klyver varje steg

med rakbladsvassa tankar

 

det är att lägga varje avsats

i en vågskål

 

det är att andas på en kartpunkt

för att se om det blir kallt

 

~

 

vi låtsas inte om

att vi ska blöda

 

vi låtsas inte om

att det finns människor

som blöder

 

överallt 

 

~

 

vägarna är långa

 

det tycks mig

som om

vägarna är alltför långa

 

men så länge man kan gå

 

när det rör sig

i ens inre

 

~

 

det går inte

att mäta händelser

i detta här

 

det blir som att

placera sorgerna

 

i vagn efter vagn

 

~

 

fanns det en tidpunkt

då du ville rädda mig

 

fanns det en tid

för reflektion

kring det som aldrig var

 

~

 

saker är aldrig

lika synliga

 

det kanske bara är

ett perspektiv

 

lika gärna som

någonting annat

kan det vara ett perspektiv

 

men jag är aldrig

lika synlig

 

~

 

den är här nu

 

jag måste skynda mig

att omslutas av något

 

jag måste vidröra

en punkt i någonting

som andas

 

på den ort

som aldrig tilldelats ett namn

 

 

 




Fri vers av Carlita
Läst 1178 gånger och applåderad av 50 personer
Publicerad 2007-11-04 13:46



Bookmark and Share


  yoyyo
Underbart!
2007-11-14

  Maria Zena Viklund
en underbart skriven, lite sökande text, en slags sanningsväg sökare som funnit stigen men ändå inte, ljuvligt vacker! applåder o bokmärkning!
2007-11-10

  VITRIOL
Alldeles förträffligt vackert och skickligt framförd. Känner ett sökande, emotionellt framförd som letar efter ett finnande som bekräftar dina händers värme och så mycket mer som finns och ändå gränslöst för det finns ju så många platser på kartan.
2007-11-09

    wilja
jag kände det direkt, favorit, när jag läste det här. sen har jag dessvärre inte förmått få till en kommentar värdig dikten (och inte lär detta bli heller).
radavstånden drar ner dikten till ett perfekt lästempo, orden hinner sjunka in i läsaren och riktigt sugas in. inte lätt är det, att skriva som du gör med flera perspektivbyten och, som det känns för mig, i ett statiskt läge beskriva en oändlig resa. att metaforiskt, antar jag!, använda sig av positioner och orter på en inre karta är så smart och snyggt, både som utgångspunkt och landningsbana.
jag älskar den här helt enkelt!
2007-11-08

  Mangal VIP
Känns som själen har talat. Andlöst vackert.
2007-11-08

  issac.a.m
Helt underbart...Tusen tack för läsningen!
2007-11-07

  Mikael Lövkvist
Det här var i mina ögon en stor dikt. Hoppas att den får en stjärna. Jag slås speciellt av din uppgivna (inte i negativ mening) och nakna berättarton. Mycket inspirerande. Bokmärkes. Tack för en djupt berörande dikt.
2007-11-07

  J P VIP
\"fanns det en tidpunkt

då du ville rädda mig



fanns det en tid

för reflektion

kring det som aldrig var\"

- Lika grymt som vanligt..
Vackert..
2007-11-06

  Thommy
Du imponerar, jag bokmärker.
2007-11-06

    Venkis
Fint formulerat.

Känner igen mig själv i den.
2007-11-05

  Anna Frölander
vilket fint flyt och känslan jag läser med igenom hela dikten är: vad kommer att hända, vad säger hon nu. Riktigt jäkla bra, man sugs liksom fast. Början är hur stark som helst men sedan tycker jag också mycket om raderna

/det går inte

att mäta händelser

i detta här



det blir som att

placera sorgerna



i vagn efter vagn/

Jag tycker att det växer fram en sorg i dikten, en förlust över något som hänt och som liksom inte försvinner, hur mycket man än försöker att glömma så ligger det där och skvalpar i bakvattnet, minnet finns där, bilderna, som man måste försöka lära sig leva med.. Tack för detta.
2007-11-05

  Johan Pollnow
snyggt format och bra flyt. inledningen på dikten är för mig starkast, avstampet från de orden \"tänk om det fanns
ett ortsnamn som angav de svaga punkterna i varje avstånd\". Hur det avslutas sedan med \" isåfall är jag där \" stryper det lite. Vet inte, känns övertydligt.
2007-11-05

  Rakel Lorner
Hm.... Starka känslor här. Jag känner igen mig i dina texter. Det är alltid lite tröstande på något vis. Inte för dig alltså, men för mig. Favoriten är:

det går inte
att mäta händelser
i detta här

det blir som att
placera sorgerna
i vagn efter vagn
2007-11-04

  fossie
Carlita, lolita, mamita, senorita!!!! Tänk dig om det inte skulle finnas sådana som du. Som skrev sådär, och berörde människor?
Då skulle vi nog sluta gå....:-( BRAVO!
2007-11-04

  Erik L
Detta var en mycket starkt dikt som beskriver mycket. Jag gillade i synnerhet denna strof:

det går inte
att mäta händelser
i detta här
det blir som att
placera sorgerna
i vagn efter vagn
2007-11-04

    Lindizz
Wow, vilken kanon text. applåder!
2007-11-04

  Antropofagen
Fastnar i god längtan efter beskrivning av dom varma händerna vid första läsningen. Men jag lovar att andas nogsamt över denna karta flera gånger.
2007-11-04

  Nina V A
Shit Carlita, vilka kartpunkter, de känns - inuti. På baksidan där orter just står utan namn. Tonen du håller känns som en tung utandning och man vill liksom fånga upp och blåsa tillbaka med färger
Verkligen, varje stycke har en high, kanske är jag känslig men det här berör!
2007-11-04

  Patrick K
riktigt fina liknelser och jättevackert skrivet!
2007-11-04
  > Nästa text
< Föregående

Carlita
Carlita