Efter tusen om tjugo sekunder
Av iakttagelse och stilla kontemplation
Efter tusen om tjugo sekunder
Av samvaro, prat och mat
Dröjer sig dagen mot sitt slut
Och du, mot din säng

Få saker får dig att svettas så
Som tanken på ytterligare en natt
Mörker fyllt av leda
Tristess fyllt av mörker

Efter en alldeles för kort kram
En sista kontakt med civilisation
Finns ingen återvändo kvar
Varmt och tryggt men ack så fyllt
Av ångest för ytterligare en natt

Du läser tills ögonen tåras
Du räknar alla världens hörn
Funderar stilla över Pytagoras sats
Medan grönlysande siffror sakta slingrar sig förbi

Jag har fullgjort min utbildning
I tjugotusen ögonblick
Jag har inväntat nattens mörker
I sällskap med vänner, familj och djur
Med en gnagande oro i mitt huvud
Om tidens alltför snabba gång
Dröjer jag kvar så länge jag kan
I skräck för nattens ljuslösa värld
Den sista frasen yttrad
Hur ironisk jag än den finner
Slutar jag aldrig säga: God Natt.

Jag vet vad som väntar
Du vet vad som kommer
Sju timmar utan ände
En utav välsignad sömn

Varför ska vi vara åtskilda av sådana hinder
Varför kan inte just du ligga sömnlös med mig?