Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svart och sjuk. Svartsjuk.

En känsla kom genom några ord.

Genom mina öron in i mitt medvetande.

Allt blev svart.

Jag blir sjuk av rädsla.

Svart i mitt inre.

Rädsla som ger ångest.

 

När kommer jag att våga lita på dig?

När slipper jag bli sjuk av min oro?

När kommer rädslan ge vika??

 

Lurar du mig.

Dö dödar du mig.

Lurar du mig

Då dödar jag dig.

 

Min tillit är skör som porslinet

i våra tekoppar.

En spricka som ej syns kan få hela

koppen att gå i bitar.

 

Håll mig ömt.

Omslut mig och ge mig värme.

Så som du håller din tekopp

vill jag bli hållen av dig.

 

Vill ej känna min oro.

Vill ej vara rädd.

Vill bara vila lugnt och fint

i en trygg famn.

 

Är det så svårt att förstå mig??

Jag vill ju bara vara trygg.

 

I mig.

I dig.

I oss.

 

 




Fri vers av Fanny2
Läst 472 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-11-04 19:56



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Tillit är det svåraste i livet. Om en person har missbrukat ens tillit kommer den aldrig helt tillbaks enligt mina erfarenheter..
Och så en annan sak...trygghet kan ingen annan ge oss...bara vi själva..
Superbra skrivet!
2007-11-04

  Teresia Ridell
Mm har levt med det, tyvärr. Krossade ALLT.
Svårt att känna, svårt att bemöta.
Hoppas det lyckas för dig !
Intensivt, bra, starkt skildrat !
2007-11-04

  devilsangel
En dag kommer du vila tryggt i hans utan oro men det gäller att han har tålamod..Det kan ta lååång tid men jag är övertygad om att det vänder. Kram!!
2007-11-04
  > Nästa text
< Föregående

Fanny2
Fanny2