Snoret rinner ner för mina sensuella läppar.
dock sitter jag inte bara här och deppar.

Trots att det känns som jag sväljer en flodhäst,
är det ändå nu jag mår som bäst.

Nu kan du inte göra mig till narr,
trots att jag ligger med magkatarr.

När jag hostar kommer grönt slem,
men då vet jag att du håller dig borta från mitt hem.

Bara för att jag ligger i sängen som en val,
och sjunger med till nån okänd radiokanal.

Du tycker att jag är äcklig när jag är sjuk,
bara för att jag en gång snöt mig i din bordsduk.

Du säger att det inte finns något värre än mig att skåda,
jag vill stycka dig och begrava delarna i en låda.

Du vet, det finns ingen jag hellre vill mörda,
att leva med dig är en sån oförståelig börda.