För det är du som får mitt ansikte att byta färg,
när du är nära blir det vitt som min benmärg.
När du lägger dina händer på mig blir det blått,
efter de åtskilliga gånger som du mig slått.

Jag kommer ihåg när du våldtog mig den första gång,
jag trodde det var mitt fel för att jag hade varit vrång.
Och när du kallar mig sjuk för lite snor,
känner jag hur hatet i mig allt starkare gror.

Du tänkte väl att lite stryk kunde jag allt tåla,
jag skulle ändå över det med smink måla.
Du är så sjuk som verkligen inte förstår,
att alla hjärtats sår inte övermåla går.