När natten är 
mörkast
och drömmarna
halkar
i kallsvett
klamrar jag mig fast
vid tron på ödet

När min
tunga antänder
lyckokakans inre
och det stiger
mot hösthimmel
som svarta sotflarn
förblir ödet
en gåtfull dans i vinden.

Även snöflingor
är svarta
när vi ser dem underifrån
jag famlar
efter det fria valet
den fria kärleken
det valda hatet

När det förutbestämdas aska
blandas
med den snöstorm
jag iakttar liggande.

Vet jag att
valet är mitt
och ödet bara
en trasig sköld.