Jag går igenom snön med tunga steg och jag märker att
det är känslorna som trycker ner mig och inte snön. Framför mig har jag en tunnel som är kort men för mig är den lång. Den är mörk och den har inget fint inom sig. Efter tunneln kommer backen som känns som en evighet att komma uppför. Jag bemästrar det mesta, men förfan! Långa backar, mörka långa tunnlar och hemska känslor vem bemästrar det? Jag lägger mig ner och låter min kropp rulla nedför backen. Jag ställer mig upp och går igenom tunneln, lika hemskt även den här gången. Jag springer fort härifrån och tänker inte stanna föräns jag är långt borta. Måste ta en annan väg hem för jag orkar inte bemästra det som jag en gång gjorde. Andfådd så det gör ont men jag är iaf hemma nu. Jag tänker lägga mig i min säng och sova. Men sanningen är den att jag än idag bemästrar det mesta och det här var bara en hemsk dröm.


/Mikael Haaparanta