Ensam jag sitter här i matsalen
Har ingen här vid mitt bord
Vill ingen vara min vän
Inte någon på denna jord
Ensam ligger jag i den kalla sanden
Dit jag blev knuffad omkull
Ingen kommer och räcker mig handen
Inte ens för ett undantags skull
Jag kan inte förklara min inre ångest, min ständiga smärta
Slagen som slår i mitt hjärta, ont, det värker så
När jag andas, andas jag för vem, ja inte är det för mig
Ensam från skolan med gråten i halsen jag går
Jag känner mig så svag
I mitt hjärta så har jag ett sår
Kan någon rädda mitt jag
Ensam har jag nu kommit hem dit jag bor
Jag darrar i hela min kropp
Gråtande jag ropar efter min mor
Jag håller på att förlora mitt hopp
Jag kan inte förklara min inre ångest, min ständiga smärta
Slagen som slår i mitt hjärta, ont, det värker så
När jag andas, andas jag för vem, ja, inte är det för mig
Den tycks vara oändlig, smärtan i mitt bröst
För att hålla hoppet uppe, börjar jag be
Jag önskar att någon vill ge mig tröst
Och kanske i och med det får mig att återigen le
Ensam jag sitter här i min gunga
Jag känner mig så mör
Mina axlar känns så tunga
Jag hoppas att någon, mitt tysta rop på hjälp hör
... ... ... ... ...
Kan någon komma och skänka mig, mitt liv tillbaka
Så jag också, kan få njuta av livets kaka
Jag vet, och kan lätt säga utan att tveka
Att alla barn borde få känna glädje, till att leva och att leka