Jag är bröstkorgars hävning,
blicken som höjs när tyrannen börjar att tala.

Jag är ruttnande kött i lejonets mun,
flackande ögon fyllda av krigslist,
tårar som fuktar marken som spruckit av torka;

Jag blev stål, solljus på frustande hästar,
blänket i sköldar och hjälmar och
talet som hölls till de döda;

Jag är kvinnan bakom mannen. Mannen på gatan.
Och gatan som ingen bevandrat på tusen år.
Jag är boxarens vrede och ordern du inte får lyda.

Jag är den plats
dit nerverna leder från ögon som brinner i natten

Jag kan vara hoppet att inget skall hända,
leran som brändes till tegel i Babel och
svetten som rinner längs armen som trycker på knappen;

Jag är utforskad, höljd i dimmor och drömmar
och han som aldrig trodde på sånt

Jag är köttets lustar, smärtan du kände var gång
som du trott att du älskat,
livet som spirar där ingenting borde växa;
jag är du, inuti dig och lever mitt liv genom ögon du kallar
för dina.

Jag är utspädd i haven, föda åt jordens bakterier
ultraljudet från moder Jord
och
ingenting som vi pratar om här

Jag är makt över tiden
men också den korta sekund när vi glömde den helt
jag skapades medan du läste och
utplånade dig nästan genast;

nu är jag du, din nya
identitet