Oförlåtliga syndare

Såg ditt ansikte mellan de bleka ansiktena i

folkhopen, du är här!

Ett svart ansikte som stirrar

med sina utåtbuktande ögon

En natt såg jag syndarens skugga under min dörr

samme svarta skugga som från förr

Med ryggen tryckt intill min vägg

Önskade jag att han skulle försvinna

Bort med skuggan Gud, snälla låt mördaren brinna!

Snälla rädda mig, ett rop åt de vita skepnaderna utanför

Döda dig! Uppmanar en dam, sina blodiga ögon hon håller i hand

Snälla lämna mig ifred!

Handtaget vreds

mitt ansikte begravs i tårade händer

Dörren slogs upp

Du var där

Lämna mig ifred jag har ju inte berättat!

Stygnen över min mun de går upp, spricker

Och jag gurglar fram min bedja

Han hör mig inte

Såg ditt ansikte mellan de grå gestalterna som

blundade med fastsydda knappögon

Hur kunde du så stilla så tyst gröpa ur deras ögon, hur

kunde de inte se innan vem du var!

Såg ditt ansikte, syndare

En suddig skugga gående mot mig, kniven

blänkte där blodet ännu inte nått

Skuggan under min dörr var en skugga från

ett fönster bakom

ett fönster från förr

Bara i mig

utanför det ser jag dig

Hur länge ska mina gallrade fönster hålla dig ute

Utanför väntar du på rätt tillfälle att komma in

Innan det ska du få mig att i långsam galenskap

försöka krypa ur mitt eget skinn

Ett sådant hjärnsläpp skulle ge dig äran

Skulle tillåta dig att komma

De tunglösa vårdarna skulle inte ha något annat val

än att släppa dig in