jag är så trött

och vägen jag vandrat 

tycks alltför lång redan

jag behöver dina armar runt mig

för att orka gå vidare

men du försvinner bort

utan förklaring

och mina tårar bränner 

hål i den torra marken

jag kryper fram

mot ljuset

som lovar att bära

när alla andra sviker

och jag lämnar sorgen

efter mig på vägen

så att du kan finna den

en dag

och äntligen förstå

att allt som behövdes

var kärlek