Hon låg och nöp i filten
som om hon försökte
finna en punkt
som kunde ge henne lite tröst



jag vill inte umgås med er
sa hon till tankarna

ni tårar mina ögon
och lägger stenar i bröstet


ni skall vara mina vänner
hjälpa mig att finna bilderna
som får kaffet att smaka kaffe
maten att smaka gott
och viljan
skall stödja mig när jag går


och tänk
modet ställde sig
på hennes sida
fick henne ur sängen


där stenar nyss legat tunga
sjöng blodet en visa om den kravlösa kärleken