Dina tårars salta sälta
flyktens vidöppna spår
jag gråter inte över mig själv
säger du utan för dina
tomma ögons skull

ljuset glittrar o glänser
men kan inte tränga fram
för du bär på ditt begravda sår
sedan urminnes tider

det sovande ansiktet
skuggas i vattenbrynet
skönjer ett stilla brus

och sakta, börjar du förstå
det var du som jag såg
och åttiofyratusen dörrar öppnades