Med bomullslätta andetag

kysser du mina tankar till sömns

vaggar min natt till morgondag

och alla dagens bekymmer göms

Sömnens vågor som vaggar oss

rullar in och tar med mig dit

längs drömmarnas flod för de mig

under nattliga småtimmars rit

Sakta ror vi så medströms

längs med drömmarnas svalkande flod

med sömngångaraktiga årtag

i takt med pendylens lod

Då ser jag dina drömmar

väver in mig själv i dem

tar tag i gunghästens tömmar

vem leker nu med vem?

Att jämngammal få leka

i årets mest sällsamma dröm

varför förväntas man tveka

att följa vår lekfullhets ström?

©  Birgitta Wäppling, november 2007