Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Snart dags för mig att gå

Älskling, det mörknar så kring oss
Märker du att det blir allt svårare att se?
Känner du hur kylan sipprar in i huset?
Det är inte bra att leva så här
Älskling, snart dags för mig att gå

Imorse ett långt svart moln över skogen
Hjortarna kommer inte längre till oss
Jag är så trött på att slåss i kriget
Är detta morronen då allting brister?
Älskling, snart dags för mig att gå

Det ligger en död fågel på verandan
Vet man varför det som lever ska dö?
Min Ak4 blir allt tyngre att bära
Nu äter jag min sista frukost med dig
Älskling, snart dags för mig att gå

Älskling, kan du inte få tiden att stanna?
När jag inte andas hör jag hjärtat slå
Jag undrar vems hjärta jag hör
Har vi människor ett och samma hjärta?
Älskling, snart dags för mig att gå

De som bestämmer våra liv syns aldrig till
De finns i Bryssel, SE-banken eller Djursholm
En dag tar jag min Ak4 och vänder den mot dem
Kanske de då fattar att också vi är människor
Älskling, snart dags för mig att gå

Inget kan få mig att sluta älska dig
Jag ser dig som det var första gången
Varför kan ingen ta detta från mig?
För varje timme blir det svårare att tänka
Älskling, snart dags för mig att gå




Fri vers av montaigne
Läst 479 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-11-16 12:03



Bookmark and Share


  Gunnel André VIP
Att så så ljuvligt kan vara så förbannat smärtsamt!
2008-02-01

  sister mary
Skarpt om att vilja lämna...
en relation, en omänsklig situaqtion , en värld i obalans...
2007-11-17
  > Nästa text
< Föregående

montaigne
montaigne