Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en dag ur ett liv som jag har studerat(jag har frågat personen så va inte oroliga) men den handlar lite om hennes dag i skolan med kompisar och kärlek.


En dag ur ett okänt liv.

Smärtan brinner som en stor klump i halsen. Hon väntar. Lektionen har inte börjat än och det är ytterligare 10 min kvar. Hon funderade på om hon skulle våga berätta för honom, berätta vad hon känner
Varje gång hon ser honom får hon en varm känsla inom sig och varje gång deras blickar möts får hon en adrenalinkick så svår att beskriva, och hon ler.
Ska hon berätta eller inte!? Han gillar ju en annan lite, fast han e ju inte säker på om de kan bli nått.
En tår rullar sakta ner för kinden, hon torkar snabbt bort den innan någon ser henne. Det skulle vara hemskt pinsamt om någon ser henne sitta och gråta här, eller om han skulle se henne.
Om han skulle göra det, vet hon inte va hon skulle ta sig till.
Men som tur va , så va det väldigt ödsligt här.
Oj! 20 över redan. Dags för lektion. Hon ska ha svenska. När hon kommer in i salen är det bara två av hennes klasskamrater som kommit, men bara en kort stund efter kommer dom andra in dundrandes.
Hon satt med Issa på lektionen så hon satt inte själv.
Hennes hjärna var blockerad av sina tankar på honom, och hon fattade ingenting.
När lektionen äntligen var slut styrde hon sina steg mot bussen, men så såg hon Emilie och gick till henne istället.
Hon och Emilie gick ner till Ica och köpte godis. Sen gick dom tillbaka till skolan för att vänta på två andra kompisar. Under tiden som dom väntade åt dom godis, pratade, skrattade och spelade kort.
Efter att ha spelat en liten stund , frågade hon om hon fick ``spå´´ henne. Hon ville spå Emilie i kärlek.
Så… Emilie valde ut fyra killar varav en som hon verkligen gillar. Så spådde hon henne och så tillslut skulle Emilie välja en hög. Och kan ni fatta der!? Det blev den killen som hon gillar, det är helt sjukt, varken hon eller Emilie kunde fatta det.
Sen spådde Emilie henne och då valde hon honom och tre kompisar. Och efter en liten stund när det bara var två högar kvar att välja på, valde hon den till vänster. Och kan ni fatta det!? Det blev han, och dom skrattade så att dom fick ont i magen. Och dom kunde verkligen inte fatta det, båda två också, det är ju helt osannolikt.
Skrattandes och chockade gick dom till sina kompisar, som hade slutat, och sen till bussen.
Hon och Emilie skiljdes åt och hon gick på bussen. När hon satt sig ner och bussen börjat rulla iväg kom hennes hjärna igång igen. Det var svårt att förstå. Det är samma sak som det som hände här om dan, när hon och Emilie stod och pratade(på övervåningen med utsikt över undervåningen) och tittade ner på alla som satt vid ett bort, en dator eller sitt skåp. Dom hade stått där en när hon säger till Emilie- ``Kan inte en söt människa komma!?´´. Och då kommer han, han ställer sig vid sin kompis skåp. Och hon vek sig, hon vek sig dubbelt av skratt och hon kunde inte fatta det. Det måste vara ödet som leker med henne tänkte hon samtidigt som hon hoppade av bussen och gick hem. Så fort hon kom hem satte hon sig vid datorn och hoppades att han skulle vara inne…Det va han. Dom skrev de gamla vanliga hur mår du exct. Men så kom dom till va ska du göra imon. Hon fråga förstå han svara ``åka till skepplanda tänkte jag´´, en tår rulla ner för kinden och hon blev stum, hon visste att Hon bor där. Okey svara hon bara. Efter en stund när hon pratat ut med Emilie gick hon och la sig. Hon gissade på att hon skulle behöva byta örngott imoron när hon vaknat. Natten blev inte bra men lite sömn fick hon.




Prosa (Novell) av Charlie Chaplin
Läst 224 gånger
Publicerad 2007-11-17 22:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Charlie Chaplin