Jag bäddar under nymånen
nya vita lakan
väntar på ögonblicket,
mellan skorpion och skytt

kommer du till mig i natt

mellan dina smilgropar
djupare än livets brunn
din nakenhet, din falska blyghet
just den som gör mig så stum

din vilda blick
som lockar mer än längtar
fyller mig med det
som jag med dig aldrig saknat

förådd av livet, ödets kula
byggde jag mig nya
stjärnor och planeter
placerade dem i ditt hår

men i natt älskar vi
till ljudet av trumman
och glömt är allt
som livet hållt oss undan

för där banden brast
och tiden rann ut
där står solen aldrig mer i zenit
och alla drömmar de
försvann till slut

kvar fanns bara vi två...
på vita lakan