Du spottar hans namn i mitt ansikte

Fyller mina öron och min hjärna med honom

En gulvit sörja som pulserar tills den brister

i hundra tusen ägg

Inuti mig

Stoft från ett förflutet jag trott att jag bränt

för länge sedan

Du hugger mig, med hans namn

Tusen gånger om kör du upp svärdet i min brustna livmoder

Mitt undre liv blöder

Du krossar mitt hjärta intill mitt ansikte

Blodstänk och klumpar av kött

spillror av minnen som blöder för sig

minnen som borde dött

Jag vågar inte längre tala

så sjukligt rädd för att svälja honom igen

Du gav mig ett par vingar en gång

Du satt vid min säng en gång

Sjöng sånger om våra drömmar

Om hur våra barn skulle växa upp

Daniängel

Nu talar du redan i slingrande tungor om ett farväl

Du förr aldrig nämnt

Och du spottar hans namn i mitt barns mun

Förgiftar min älskling med det

Tills jag inte längre kan se mitt barns ansikte

utan att se honom

Ett smutsigt ansikte med mörka ringar under ögonen

en andedräkt av ruttna löv och öl

En väldig penis, ådrig och bultande

en man som pulserar helvetet ur ett blodigt ollon

Mannen som våldtog min själ

Hur kan DU Daniängel nämna hans namn så lätt

När du borde förstå att det skär upp min själ om igen

Du var min ängel, min hjälte en gång

Daniängel

Nu är du inget annat än vad som helst

Något som kommer att gå över

En flyktig illusion

Ett hologram som aldrig hade vare sig början eller slut

Men dess utgångsdatum andas du nu om

Och jag vet inte hur länge jag kan låtsas le

till din vridna sång

Jag förbannar mig själv för att jag inte kunde se dina växande horn

Hela tiden gav du mig små bitar av slutet

Ó Du började alltid vår sång, med;

Det var en gång

Varför sa det aldrig mig något

Varför