Vålnaden äter av mina drömmar

sliter stora köttstycken från mitt inre och sliter

glupskt min framtid i bitar

Vargen vräker omkring i min bukhåla

Drar sönder dörren in till mitt barns bo

Äter av varje foster som försöker växa

Låter mig gå ogravid och fruktlös

Min tunga blöder efter alla skrik som hejdats av vargens bett

Han gör mig till en kannibal, av mig själv

tvingar mig att svälja mitt eget blod

Ett foster vandrar från min mage

Min livmoder är tom

Mitt barn är tomt

Ett skal utan ögon

min tomma son han bär vargens mask

hans ansikte som ett andra skinn

Vålnaden i mina drömmar vräker för sig själv

Platsen där mitt hjärta en gång satt är en håla

En melankolisk avgrund

där allt som försöker älska mig försvinner

Ur mitt fosters ögon tårar rinner

salta strös de i mina sår

Vargen är ännu mitt barn

efter alla dessa år

Vålnaden i mina drömmar

besöker mig i luftströmmar

och mina andetag är numera andetag

av mardrömmar