Snö som knastrar under nakna frusna fötter.
En kropp med ett naket tomt skal som springer.
Hennes innre ekar av ensamhet och sorg.
Henner iskalla, blekna, frusna hud fryser dom salta tårarna dom sakta droppar ner, men som aldrig får nå marken.
Ett skrik av sorg och tomhet kommer från hennes flämtande och pumpande lunger och ut från hennes trasiga läppar.
Pulsen slår så hårt att det gör ont.
Hon stannar upp..
Sänker huvudet som bar godhetens gloria och hoppets lustar.
När hon sänker huvudet, så låter hon skalet som en gång var en kropp att falla.
Blodröda armar och naken trasig hud faller livlöst ner i den vita snön.
Dom vackra snöflingorna har aldrig varit så hårda.
Dom skär...