jupiters blod flödar

om natten

och droppar på månens kant

man kan höra solkatter viska

i mörkret

om fruktan för havets brant


tyngdlös svävar jag

genom rymden

och lyssnar efter svar

men allt är tyst

och tomheten ekar

på Vintergatans trottoar


förundrat studerar jag dina läppar

och försöker förgäves förstå

vad orden betyder

när du envist påstår att

ditt hjärta vägrar att slå


fjärran som rymdens stjärnor, 

tycks du andas en annan lag

jag tänker älska dig

i morgon  

och leva evigt lycklig idag